Att ha varit i Stenungsund…

Det är svårt när väderleksrapporterna visar lite olika.
Inför denna helgen stod vi mellan valet och kvalet att ta husbilen med alla barn eller vara hemma med utflykter.
Det blev det sistnämnda. Det bestämdes löpturer, utflykter och drejning så om det skulle regna så skulle det inte göra alldeles för mycket.
Men ändå, måste nog påstå att regn och kyla inte passar mitt humör. Varken förr eller nu, jag vill vara ute, tanka D-vitamin och njuta av den svenska ”sommaren”. I fredags stod drejning på schemat, vi klädde in hela köket med svarta plastsäckar, för vi visste att det skulle bli lera ÖVER ALLT.
Som tur var så ville E att jag skulle fixa slingor i hennes hår, så jag och hon spenderade hela eftermiddagen med att dra ut slingor i hätta medans Fredrik och grabbarna såg till att dreja vulkaner och andra lite mer svårbeskrivna saker. Philip var nog den som fastnade mest för det och tyckte vi kunde dreja varje dag.
Men oavsett, det var nationaldagen.

Igår lördag bestämde vi oss för att åka till Stenungsund och hänga med Ulla och Morgan. Vi blev serverade grillad korv med rostad lök till lunch (finns det egentligen något godare när man känner sig lite halvt frusen och seg?) i deras härliga lägenhet som ligger i hjärtat av Stenungsund. Och när man är i Stenungsund, så är det ett måste att gå in till köpcentret och få några steg i benen.

Som sagt, det hade varit mer skönt om det inte blåste storm och det hade varit lite solsken som värmde oss. Men vi kanske har bättre lycka nästa gång.

När vi väl var hemma på kvällen så tittade solen ändå fram, Fredrik grillade medans jag kände mig lite krasslig och fick vila en stund. Känner att halsen är rätt svullen, så söndagens mil-löpning har jag ställt in.
Tyvärr måste jag nog ändå säga, såg fram emot att utmana mig själv mentalt. I fredags slog jag personligt rekord i varvtid per kilometer, så det går framåt.
Imorgon är det måndag igen, har ett stort arbete framför mig med deadline i slutet av denna månad, så det gäller att kötta nu som jag brukar säga.

Barnen slutar skolan nästa vecka och midsommar är äntligen bokad. Det tar sig. Och tur är väl det.

Nu lever vi – det tatuerade jag till och med in på min arm för 2 veckor sedan.

Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *