Denna lördagen är snart över och även så denna julen. Imorgon plockas granen ner och barnen har åkt till sina andra föräldrar. Det är lugnt i huset, enda som hörs är nog Bosse som snarkar. På julafton gav tomten mig slalomskidor. Han hade tydligen hört att mitt nyårslöfte om at jag ska lära mig åka slalom. Så på morgonen stod där ett par pjäxor och ett par slalomskidor. I ett av paketen så fanns det även tillhörande vantar och glasögon. Tur det inte finns snö än, för jag är nog inte helt riktigt redo ÄN. Men ja, det är dags. Dags att slänga sig ut för okända backar. Jag vet bara inte hur jag ska ta mig UPP för backarna.
Barnen var nöjda; Philip har använt sin Jurassic Park-tshirt sen julafton (inte så mums men ack så nödvändigt hälsar han) och Elias hade äntligen samlat ihop tillräckligt för att han och jag skulle kunna åka till Netonnet och köpa ett Meta Quest 3s. Något han önskat sig i flera år. Tonåringen fyller ju dessutom år om bara 4 dagar dessutom, så det var en ordentlig summa han fick i kombinerad summa för julklappar och födelsedag av alla olika far-mor och bonusfarföräldrar.
Idag har vi haft besök av en del av Otto-släkten och det blev ÄNTLIGEN ingen julmat serverad. Istället drog jag till med Pinsa-pizza i 4 olika former och nästan allt gick åt. Den jag trodde ingen skulle gilla var getost-pizzan där det blev en botten på crème fraiche, getost, krispigt långstekt bacon på låg värme, ringlad honung, egenrostade pinjenötter och ruccola plus lite havssalt som värsta gormandkocken med vinklad handled. Den slukades utan problem.
Och eftersom det var någons födelsedag idag (Ullas) så hade vi köpt olika tårtor och serverade starkt kaffe så vi alla höll oss vakna trots lite matkoma.
Lilla Luna var inte så liten längre utan har tuffat till sig och gick runt här som hon ägde huset. Bosse var som han alltid är, snäll, vild och ganska burdus så han fick hållas bakom kompostgaller.
Och så har vi då Molly.
Denna lilla tjej som nu snart är 1,5 år, vet vad hon vill och bara fångar alla med sina stora, blå ögon och leende. Det är ju ändå något speciellt att få kalla sig extra-farmor, fastän man bara är 41 år gammal. Svårt ljus att fotografera i dock. Röda kläder i de lampor vi har blir inte den bästa kombon jag haft.
Fyra generationer på samma bild.
Snart är 2025 över.
Jag sa att jag inte kommer skriva någon form av re-cap, men det kanske kommer ändå.
Eller så skriver jag den för mig själv. Det jag vet är att 2026 kommer föra med sig massor av bra saker. Redan i februari ska det förhoppningsvis ut och resas, i juni ska det åkas på en annan efterlängtad resa. Jag ska få många löpmil i benen och kanske en hel del mer tatueringar. Vardagar ska det njutas av, lera ska drejas och huset ska fortsätta sin förvandling. Jag ska bli stark i kropp och knopp och tävlingen och utmaningen mot mig själv ska fortsätta.
Livet. En måttstock som bara jag kan bära på själv och jobba på att bli sams med.
Det och slalom då. För det ska jag tydligen lära mig 😀 Det blir en jäkla resa. Upp och ner.
Lämna ett svar