Varför tänker man alltid att när man går och lägger sig efter att ha skålat in ett nytt nyår så ska man vara en helt ny människa?
Händer varje gång. Det är ju inte precis som att man magiskt ska ändra personlighet, orka springa maraton eller ändra sina matvanor som ska vara hållbara. Och varje 1 januari blir man nästan lika besviken när man inser att man måste ändå jobba på allt man vill, vill man bli en bättre version av sig själv… ja, då får man fan jobba på det. Inifrån och ärligt.
Igår var det i alla fall 31 december. Dagen då min förstfödda blev hela 14 år. Barnet som alltid haft kli i benen och ett hjärta av guld. Han som frågar äldre damer om de vill ha hjälp upp för trappan eller bära deras kassar. Han som är i en generation av ständigt skärmtittande men ändå väljer att gå sin egna väg. Kan villigt erkänna att när han gick i mellanstadiet var jag orolig över hur han skulle kunna finna den där studie-ron (och han vet om att jag tycker så, och han är ok med att jag skriver så här) men att börja högstadiet och behöva ta en annan plats i alla grupper, gå in i tonåren, tänka på frisyrer m.m har på gott och ont fått han till att veta hur han ska utnyttja sin potential och vad han vill bli. Sen att det kan ändra sig framöver få vi ta då. Men OJ. 14 år, så klok och med det där stora hjärtat. Med betyg som kan få vilken förälder som helst att bli mäkta stolt.
Han firade som vanligt sin födelsedag hos sin pappa, men han kommer hit senare idag och spenderar några dagar här. Då blir det någon form av tårta och så blir det sushi. Har man födelsedag så får man bestämma vad man ska äta, det är sen gammalt.
Dagen igår för övrigt gick till att streama i några timmar, det var inte planerat och det blev ändå succé. Jag har ju alltid någon form av dålig självinsikt som gör att jag tror att ingen kommer titta och så sitter jag där helt plötsligt med några hundra personer som vill vara sociala. Och efter varje gång tänker jag; varför gör jag inte detta oftare. Haha. 2025 förde ändå med sig en bra sak med det; jag började köra kontinuerligt igen. Efter 2-3 år av ovisshet om jag vill lägga ner allt eller inte, så tog jag (vi) ett beslut om att köra så helhjärtat som jag orkat, några ggr i veckan. Jag är ändå rätt bra på det jag gör och någonting måste jag ju göra rätt eftersom det går åt rätt håll.
Sedan tog vi en promenad i solljuset. Årets sista soltimmar värmde inte alls, det var riktigt kallt så många kilometer blev det inte. Jakthundar drev rådjur ute så någon lös hund i skogen blev det inte heller.
Resten av eftermiddagen spenderades med att vila på soffan, dreja några kaffemuggar och laga gratinerad hummer och äta havskräftor. Äntligen något annat än oxfilé och potatisgratäng.
Några timmar i en varm badtunna och sedan bubbel och titta på några få raketer vid tolvslaget fick det bli innan jag somnade med hela 2025 bakom mig. En helt vanlig dag fast ändå inte. NU gör jag som alla andra svenskar och ser till att jobba på att bli en bättre människa. Inte för att samhället behöver det utan för att jag vill.
1 januari började med ett snö-täckt Äspered och en hund som fryser. Jag har tagit på mig raggsockarna och väntar på att klockan ska gå så vi kan hämta hem barnen igen. Imorgon ska det jobbas innan det är helg igen. Jobbigt liv!
2025 var… speciellt. Nu lämnar jag det bakom mig. En gång för alla.
2026 blir speciellt. Men på ett mycket bättre sätt.
Lämna ett svar