Det har nu gått över en vecka sedan jag såg Bosse sist. Det är konstigt hur livet fortsätter som att inget hänt. Minuter blir timmar, timmar blir dagar och dagarna blir till över en vecka. Det är konstigt tyst här hemma och jag försöker spendera den mesta av arbetstiden på kontoret, att gå hemma blir jag tokig av. Det är underligt hur man helt plötsligt kan vara iväg i timmar utan att behöva skynda sig hem, eller hur man kan gå raka vägen till kaffebryggaren utan att behöva gå ut och rasta hunden. Sorgligt och underligt på samma gång, men tycker ändå att vi alla hanterar det bra. Så bra att jag och F bokade en ”getaway” i oktober, det bästa för oss är att ha något att se fram emot, så en resa var på sin plats.
Det blir Spanien, igen. Så klart. Varför laga något som inte är trasigt. Men denna gången ska vi nog ta något i centrala delarna av Torrevieja… Oavsett. Spanien är aldrig fel. Aldrig. Vinet smakar dessutom alltid lite bättre i Spanien och är alltid billigare. Bara det!
Och nu känns det att luften är krispigare, solen värmer inte riktigt lika hårt. Jag behöver köpa mig en höstjacka och bygga klart delen av trädgården innan det blir för kallt. På senare tiden har ett sug av att skapa saker uppstått, och vad kan inte bli bättre än en outnyttjad del av trädgården på framsidan. En liten altandel där två stolar och ett bord kan stå och till våren får det bli lite odling där. Men innan dess blir det en kväll på stan med F som fyllde år i förrgår. Och möjligtvis en eller två besök på gymmet.
Planen var att spring 5 km i morse, men Ida, min morgonkompis, tyckte det regnade för mycket så vi ställde in. Av någon anledning ska vi springa Blodomloppet i år igen, och jag våndas redan. Hade det varit en plan 5km-runda, så hade det inte varit några problem men banan är fruktansvärt kuperad och min hjärna klarar inte av det 😀
Nåja, får väl se om jag överlever det. Någon topp-kondition är jag verkligen inte i, har slappat hela sommaren, men så är livet. Upp och ner. Precis som backarna uppe på Ymer.
